sagan om nora

Det är kallt ute. Jag ligger nedbäddad i sängen och äter lila vindruvor som jag upptäckte nu matchar täcket ganska fint. Skriver texter om framtiden och lyssnar på Badly drawn boy som var så otroligt länge sedan nu känner jag. Jag har nog aldrig blivit så förälskad i en artist att den har varit en favorit genom flera år. Alltid har jag tröttnat eller bytt musiksmak, men Damon Gouch har alltid funnits där. Finare röst får man ärligt talat leta efter, förgäves.
Av någon anledning har ett stort lugn svept över mig. Vet inte varför, men jag klagar verkligen inte.
Kanske för att pojkvän äntligen befinner sig i samma stad som mig, eller kanske för att jag var ute och gick en lång promenad under den marinblåa himlen. Endorfinattack, liksom.

Något som däremot sänker endorfinnivån ett snäpp är det fysikarbete som ska skrivas in i periodhäftet. Har stor lust att skriva N E J med feta bokstäver på häftets alla sidor.