sagan om nora

Frosten ligger på som om världen plötsligt hamnat i ett frosties-paket och allt är så vackert.
Som glitter.
Iallafall tills man stöter på en styckad älg.
Men så är det väl när man bor på landet, antar jag.

-

Jag har numera en longcat målad över min säng i mitt nya rum i källaren, där det är kallt kallt kallt.
Målade även en sol som tyvärr inte gör det något varmare. Men den är fin så det gör ingenting.
Flyr upp till övervåningen där man direkt möts av en vägg av värme, sätter mig ner på köksgolvet och låter golvvärmen ta hand om min kalla rompa. Letar förgäves efter min sminkväska som gör att jag blir irriterad. Även om jag sällan använder det så vill jag veta var det är någonstans. Vill ha koll, liksom.
Lägger mig i en trött boll på mattan och ritar streck på min fot som jag sen inser kommer se jättefult ut så jag lagar té istället, med en klick dunderhonung såklart.

Sen sov jag, i timmar.



Allt detta med en doft av vanilla noir.