I'm takin' illusion on the edge of my mind, I'm takin' losers down thru my life.



Tankarna flyger illvilligt runt som flugor i mitt huvud. Runt runt i cirklar.
Tankar om svek
kärlek
skola
seinfield
Jag byter kanal, byter tillbaka.
Tankar om mitt klätterträd därute i skogen, att jag är för kort och måste snickra ihop en liten låda som jag kan stå på. Snacka om att jag känner mig kort.. Precis som George C och Newman.

Flugorna ville inte lämna mig ifred, och drog mig upp ur sängen 03:24 inatt utan någon särskild anledning. De ville bara säga hej, och förde en tycks vara oändlig dialog ända till klockan halv sex.
Gav mig själv nintendotumme och försökte mot flugornas vilja somna om.
Lyckades tillslut och försov mig lite sådär smått.
Egentligen har de ingen anledning alls att befinna sig i mitt huvud just nu, egentligen finns det ingen anledning att känna paranoia och ångest i den här porösa blandningen konstant. Men jag gör det ändå, varför?
Kan man verkligen tänka för mycket?


I rymden finns inga känslor, den måste ses.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0