sagan om nora

Katten som har tagit en sån stor del av mitt hjärta att jag inte vet vart jag ska ta vägen ibland.
Världens bästa misse, min bästa vän. Åh.

Boken som jag nämnde lite om förut, är påbörjad.
Nu är det endast lite foton från min barndom och min bucket list som finns i den.
Men det kommer mer.

Min fina C som köpte boken åt mig (hej fattig student som inte har råd med böcker för 200 kronor), puss pårej. ♥

Alien-filmerna, té som smakar J U L, pepparkakor och en val i tusch som jag ritade på julafton.
En Grönländsk högerval, om man ska vara en sådan där viktigpetter.

Julgranen lyser så blått att jag hoppade till när jag klev utanför min sovrumsdörr och vände blicken uppåt mot min och pappas hemska skapelse. En vit plastgran med svarta kulor, blå ljusslinga och en liten sombrero som stjärna på toppen. Katterna såg fundersamma ut när vi pyntade den vita bjässen. Vilket de antagligen gjorde rätt i. Herregud.
Julskinkan doftar annars underbart och nu är det bara en liten timme kvar till dopparedagen. Men julkänslan går upp och ner som om den vore en studsboll på sockertripp. Upp och ner, hit och dit.
Kan bero på mördarmensvärken som drar i mitt humör. Men det blir nog en fin jul, det tror jag.

The runaways var, en väldigt bra film.
Nästan så att jag vill se den igen även fast eftertexterna nyss rullade förbi.

Halvsena kvällstimmar. Rastlösheten trasslar ihop sig med tröttheten och det är svårt att få isär dem.
Jag gillar inte när två olika känslor går ihop sådär, då man inte vet hur man ska lösa situationen som blir ganska kaos. Den rastlösa Nora vill springa ut i månskenet och åka pulka nedför Gamla uppsala-högarna, skrika halsen av sig på en tom åker och spela Kalaha in på morgontimmen. Medans den trötta Nora inte ens orkar tänka tanken att ta sig upp ur sängen - och absolut inte sätta foten utanför ytterdörren. Så det blir någon slags blandning; viskar med i Kapten röd och ålar runt på (det nystädade!) golvet tillsammans med kameran.

Var på promenad i mina gamla hoods tillsammans med pojkvän idag. Det var nostalgi i sin renaste form och alla barndomsminnen kom köande för att ta del av min uppmärksamhet. Lite småpinsamt dock när jag insåg att jag inte hade någon aning om vilket fönster som en gång tillhörde min familj,
men det höll jag tyst om och återgick till att halka järnet med mina väldigt dåliga vinterskor.
Varma är de iallafall.

Klev innanför dörren igår kväll med känslan att jag hade rest halva jorden runt eller liknande, fast jag egentligen bara hade åkt ner till Älvsjö och gått runt på Sci fi-mässan i några timmar. Som inte alls hade varit "i några timmar" om inte darling Tuve hade kommit dit med ett gäng andra göteborgare (har nog aldrig hört så många ordskämt på så kort tid förut) som jag kunde sällskapa med. För själva mässan var inte sådär mindblowing om man väl blickar tillbaka på det nu; imho ganska liten, såldes mest leksaker och filmer och alla gäster kunde inte närvara. Men med rätt umgänge var det väldigt fint.
Vi skaffade fantomenringar, tafsade på Boba fett och hälsade på söta Guy Siner. Allting i ett enda stort vimmel av nördar i olika former, kändes lite som att vara en av många antiloper som desperat trängs åt alla håll för att komma till andra sidan floden. Fast i detta fall till serietidningar och Robert Englund.

Idag vaknade jag upp gråtandes samt trodde att det var julaftonsmorgon.
Som antagligen beror på att jag drömde om pepparkakor och döden.

En vecka i Skara.
Jag hittade en ny fin necessär och ett hjärtformat blåmärke på armen, missade tåget och fick köpa en ny biljett för mer pengar än vad jag ägde, deltog i pokémonkväll och lyckades bakade en riktigt ful men riktigt god kladdkaka.
Träffade Cs mamma för första gången och andra gången, drack gott vitt vin och åt god mat, skattade. Såg Fight club för första gången, såg Scott pilgrim vs. the world för första gången, såg scott pilgrim vs. the world för andra gången. Åt pepparkakor med mjölk i mörkret och hittade en lapp på marken med texten "laktosintollerans?" skrivet litet och rätt så slarvigt. Lite creepy, faktiskt.

Helt i tusch.






3:40 ->

Frosten ligger på som om världen plötsligt hamnat i ett frosties-paket och allt är så vackert.
Som glitter.
Iallafall tills man stöter på en styckad älg.
Men så är det väl när man bor på landet, antar jag.

-

Jag har numera en longcat målad över min säng i mitt nya rum i källaren, där det är kallt kallt kallt.
Målade även en sol som tyvärr inte gör det något varmare. Men den är fin så det gör ingenting.
Flyr upp till övervåningen där man direkt möts av en vägg av värme, sätter mig ner på köksgolvet och låter golvvärmen ta hand om min kalla rompa. Letar förgäves efter min sminkväska som gör att jag blir irriterad. Även om jag sällan använder det så vill jag veta var det är någonstans. Vill ha koll, liksom.
Lägger mig i en trött boll på mattan och ritar streck på min fot som jag sen inser kommer se jättefult ut så jag lagar té istället, med en klick dunderhonung såklart.

Sen sov jag, i timmar.



Allt detta med en doft av vanilla noir.

Känns inte som att någonting händer egentligen, mer än att Kärlek och uppror med Ebba grön spelar på LPspelaren och irländarhunden som skäller på ingenting.
- Jag stickar ett cdspelarfodral med ett garn som jag inte kan bestämma om det är snyggt eller bara ser ut som färggrann spya. Bilder kommer när det är klart, vilket det lär bli inatt. När det är avklarat ska jag påbörja mitt enormahalsduk-projekt. Köpte ett garnnystan i en fin röd nyans som jag ska börja med, sen får vi se hur det slutar. Har ingen som helst aning alls hur det kommer sluta,
men det blir nog asbra.
- Jag ska flytta ner i gästrummet i källaren här hemma hos mamma, så jag blir mer ifred. Något som är väldigt viktigt för mig. Om jag inte får tillräckligt mycket med me-time bubblar jag över likt en sån där hemmagjord vulkan som alltid deltagar i uppfinningstävlingar i tecknade serier. Har en ganska skarp bild framför mig som jag vill att det rummet ska se ut i slutändan, med tv och den gigantiska skinnfåtöljen och vårt playstation och mysbelysning som är s u p e r b.
- Jag ska tydligen till Dreamhack i vinter också vilket jag känner mig laserpeppad på, även om jag inte ska lana utan jobba i pysselhörna/café á la OPC. Och dreamhack betyder roadtrip, och det är alltid kärlek.

Okej, det kanske visst händer saker just nu. Men jag vill ha mer, jag vill att det ska hända någonting helt crazy, som att jag hittar ett dinosaurieägg eller att Mork från Mork & Mindy knackar på dörren.
I would be like "SHAZBOT!"

En väldigt enkel men ganska söt tukan jag kladdade ihop under Conan.

Någonting saknas i mitt rum känner jag. Typ mer inköpslistor på väggen och den gamla klumpiga tvn som sällskapade mig om kvällarna förut, i mitt gamla rum.
Sjukheten börjar märkas mer förövrigt, fuck. Jag tar hand om mig med vindruvor och Närkontakt av tredje graden och hoppas att jag mår bättre tills på torsdag. Ensam hemma ikväll, pappa ska på science fiction-pub. Hoppas inte monstrena tar mig.

Jon fick ett mail av en dansk för några veckor sedan.
Dansken Niels som var jätteledsen att han inte hade anmält sig i tid till våran fest.
Du vet, den där festen som vi inte hade någon aning om att vi skulle ha.
Att han lyckades pricka rätt på två namn tyckte jag var riktigt duktigt, så han vinner en kanelbulle dagen till ära, och därför kunde vi inte låta bli att fullfärda det här spektaklet. Det kanske inte var den festen som Niels hade tänkt sig, men den blev riktigt mysig och lyckad ändå! Folk skulle alltså ta med egen stol, som Niels sade att han och Solveig kunde göra.

Man lekte med kinderäggsleksaker, man dansade låddansen, man skrev kryptiska meddelanden på undersidan av köksbordet som inte alls var särskilt kryptiska. Man satt på sin stol och man åt Lindas supergoda muffins som hon hade bakat till oss. Många drack också ginger beer, men det är så äckelpäckel att vi inte behöver prata mer om det. En fin fest med andra ord. (förutom ingefäran)

Skara, Little big planet, det varma duntäcket, Rambo, ninjas, bananöl (..denvarintesågod), hemlagad pizza, Milan-pizza, levande ljus och mys i soffan till HIMYM.
The one and only superkeps.
Inte så mycket mer, men mysigt var det. Som alltid.