15. Your dreams.
Jag drömmer om att se världen. Inte alla hörn, men tills jag blir nöjd. Ett liv på resande fot. Jag vill se sydafrika och England och Japan och Frankrike. Jag drömmer om att snorkla i korallreven och inte bli hajmat.
Jag drömmer om ett lyckligt och spontant liv, med stabil ekonomi och kärlek. Att jag kan leva på min konst och kanske bli bildlärare. Bli lika duktig som Gunna Grähs.
Jag drömmer också om ett liv utan mediciner, men det är bara önskedrömmar.
"Why waste a second not loving who you are?" - NATASHA BEDINGFIELD [FRECKLES]
Och så det där nästintill dödliga suget efter fruktkarameller.
"Never doubt that a small group of thoughtful, committed, citizens can change the world. Indeed, it is the only thing that ever has." - MARGARET MEAD
Solljuset träffar mig rakt i ansiktet och jag hör din puls i mitt öra. Ett lugn kramar om världen.
Inatt fick du mig att somna fastän jag var klarvaken, tack vare din mjuka andedräkt mot min kind och dina varma händer om min kropp. Du säger att du önskar att du kunde göra någonting, att du känner dig hjälplös.
Tro mig, du gör så mycket med att bara finnas vid min sida.
Ledarna i världen vill vänta tills imorrn, tror att man kan stänga av och bara starta om. Men vi värderar livet så vi följer inte dem, så vad är på gång jag frågar så vad är på gång.
Har pysslat ihop en t-shirt med min stegis och en text av käraste Kapten röd. Är medveten om att det ska vara vi och inte jag, men tyckte det passade bättre så.
i wish i knew more jokes.
"A novel like childhood itself: sometimes weird, sometimes dark, and full of wonder"
Where the wild things are som roman och strumporna mamma har stickat till mig (som är så sköna att det känns som om jag går på gosiga moln när jag har dem på mina trollfötter). Boken köpte jag häromdagen för hundralappen på LundiQ medans C var på Systemet.
En kvart kvar till Top model feeeemtooon, är så otroligt fånig men Top model och Sex and the city tilltalar mig något så enormt. Vet inte om det är de snygga brudarna eller allt drama, men jag blir som i trans.
Och detta avsnitt ska de väl få makeover om jag har rätt, och det är ju alltid roligast i hela serien. Cry bitches, cry.
Ett litet filmtips sådär på kvällskvisten.
Les Aventures extraordinaires d'Adèle Blanc-Sec av Luc Besson är en fabulös film om fransk humor faller en i smaken, och det är en löst baserad filmatisering av Jacques Tardi's serienoveller från sjuttio. Mademoiselle Adèle (Louis Bourgoin) kör sitt eget race som den kvinnliga huvudrollen; istället för att slåss med motståndarna i slick tighta trikåer med urringning lika djup som grand canyon, tar hon hand om allt prydd i sin nonchalanta glans, sitt paraply och sina långa 1900-talskjolar. Som en mix av Mary Poppins och Lara Croft, skulle man kunna säga.
Hon är en bästsäljande författare som skriver om sina äventyr runtom i världen, det dock ingen vet är att hon letar efter något speciellt på dessa resor. Det är ingen Indiana Jones-eskapad som man skulle kunna tro vid första syn, även om det finns liknande kännetecken (gravar, mumier, guld och onda män i trenchcoats). Denna film är i en annan stil. En rätt så fånig stil, med odugliga polisstyrkor, stora karaktiserade mustascher och en pterodaktyl.
Men den är rolig, och jag rekommenderar den verkligen.
"I never confused what I had with what I was" - JONATHAN SAFRAN FOER
Trotsade mitt sjuka jag idag och var rätt så produktiv. Jag tvättade, diskade och bytte lakan (som jag har kallsvettats i några dagar nu, myyys). Har kopplat på hjärnan igen också så har fått en del snilleblixtar under dagens gång. Till exempel en superb tatueringsidé och planer inför mitt rums makeover.
Storslagna planer. Har även kommit på vad barnboken ska handla om!
Nu ska jag krypa ner i sängen med en stor kopp honungste och 28 days later framför näsan. I min åsikt den bästa zombierullen, ba så ni vet.
19:50
Kasta era idéer till mig.
Jag vill skriva och illustrera en barnbok för mig själv, och er såklart, som träning liksom (för er som inte visste så är min allra största livsdröm att göra barnböcker). Men vad ska den handla om?
"I've had a wonderful time, but this wasn't it." - Groucho Marx
Snurrhuvud, säkert feber. Varje gång jag hostar visar sig en intensiv smak av metall och det skulle inte förvåna mig om lungorna följer med upp nästa jag jag hostar. Så det blev inget Stockholm, väldigt synd eftersom utställningen verkade intressant och jag går antagligen miste om att kunna göra den tänkta uppgiften. Le fu, osv.
"We are not retreating - we are advancing in another Direction." - General Douglas MacArthur
Förlåt för att jag är en sådan socialt handikappad varg som är kass på att svara på samtal och sms, säger att jag ringer upp men så händer det aldrig. Säger att jag hör av mig inom en vecka eller så men gör det inte. Det kan gå långa tider utan att jag orkar ta kontakt med folk, orkar inte besvara alla rop. Avbokar fikor och träffar i sista minuten. Blir bitter. Är till och med dålig på att ta full kontakt med de jag bor med. Det är ju dock klart att jag kan umgås med folk, att jag samtidigt är en social hundvalp som trivs med sällskap. Men det kommer ofta stunder då jag bara vill försvinna från världen och strunta i a l l t. Det är så lätt, och skönt. Det kanske ter sig som att jag struntar i er, men det är fel. Jag älskar er, bara att jag gillar och behöver ensamhetens tystnad. Det är liksom som en mätare i mitt inre som fort töms på energi, lite som dykar-mätaren i Zelda-spelen. När den mätaren är helt tom måste jag tillbaka in i min oas och ta de behövliga andetagen, för att vänta på att den ska fyllas sakta till toppen igen.
"Moral indignation is jealousy with a halo." - H. G. Wells
Nachoskväll igår och Nachos och Zeldadag idag.
Imorgon ska jag åka till huvudstaden igen, men denna gång ska jag gå på medelhavsmuseet med klassen istället för att ravea till tidig morgon. Vi ska titta på grekiska statyer och jag ska ha med mig jordnötssmörsmackor, bara för att.
Gammelfågeln
Hoppar på tåget ned till Stockholm för att dansa röven av mig. Blir säkert asbra!
"If you are going through hell, keep going." - Sir Winston Churchill
Jag är någon helt annanstans, i något paradoxalt universum. Jullovet har sinnesvåldtagit hela mig och jag kommer liksom aldrig ikapp verkligheten. Kan varken fokusera eller tänka klart, jag glider bara omkring som någon slags poltergeistliknande varelse, ritar konstiga fåglar och vilar ögonen på Family guy. Gör ingenting vettigt, typ som att ge skolarbetet min uppmärksamhet och skissa på illustrationer. Så då är ju frågan; hur tar man sig bäst tillbaka?
"We have art to save ourselves from the truth." - Friedrich Nietzsche
Surplar på halvtaskigt pås-chai och letar efter någon film att vila ögonen på.
Försöker också hitta tillbaka till värmen som försvann förut när jag och tre till virrade runt domkyrkan och spelade in en musikvideo (mina fingrar gick tillslut inte att böja för att de var så frusna, jobbigt värre). Men vad gör man inte för sina vänner? Särskilt dem man har känt sedan barnsben. Och är man estetarN som blir glad i hjärtat av att bara hålla i en kamera, passar pusselbitarna rätt så bra ihop. Även om det är kallt.
The boat that rocked.
"Everybody pities the weak; jealousy you have to earn." - Arnold Schwarzenegger
Jag har glidit ifrån all inspiration, förlåt för det.
Allt står i min dagbok nu, även om jag vet att jag kanske borde dela upp det på något stadigt sätt så att det blir hemtrevligt här också. Kanske skriver in de orden jag har låtit gått löst på alla papper här så att ni också kan läsa. Kanske. Vi får se.
The man who planted trees.
En väldigt fin film.
"To make us feel small in the right way is a function of art; men can only make us feel small in the wrong way." - E. M. FORSTER
Jag är något av en downer idag. Känner mig irriterad och rastlös.
Är trött på att bara sitta hemma och drömma om allt där utanför,
det är dags att faktiskt göra något, känner jag. Trots huvudvärken.
Fika med mig.
Inatt får jag däremot besök av min vän Linus, det var så länge sedan nu.
"Don’t sing for an audience. Don’t write for a genre. Don’t act towards a stereotype. Don’t live for other people."
Dagboken jag köpte igår fick ett nytt omslag à la gammal sjal (från början var boken röd, glittrig och ganska tacky) och tillsammans med mitt otroligt fina luggrufs började jag klippa och klistra bland sidorna tills limmet tog slut. Så det blev tejpen..tills den också tog slut. I-landsproblemen bara sköljer över mig, snart drunknar jag säkert. oh god.
Men det blev en fin dagbok iallafall, och det är det som räknas, enligt mig.
take a bite of me
Jag smakar lite på 2011.
tvåtusenelva. två noll ett ett.
Än så länge smakar det ganska bra, och jag ser fram emot allt som kommer att hända.
Vad det än blir.
Imorgon ska jag köpa en ny dagbok, det behövs.
"If you can't get rid of the skeleton in your closet, you'd best teach it to dance." - George Bernard Shaw
Två lagom suddiga bilder får representera gårdagens nyårsfirande.
Jag stiger in i det nya året med förhoppningar om att jag går tillmötes 365 relativt värda dagar.
Det finns inga nyårslöften i mina tankar, för jag vet att de jag brukar avge snabbt går i kras. Eller det finns ett litet löfte, som är att det här året ska jag banne mig närvara på redaktionsmötena för WORD. Det är ju inte precis ett sådant där avståfrånsötsaker-löfte så jag känner på mig att jag lyckas hålla det - herregud vilken asocial tönt jag verkar vara.
Jag skulle vilja sammanfatta hela 2010 här, med bilder och sagor, men om jag ska vara ärlig så har jag inte så mycket minnen från året, alls. Det känns jobbigt, min hjärna har antagligen förträngt en hel del. Det är bara Juli och framåt som är helt klart. Allt innan får jag anstränga mig för att komma ihåg. Annars är det bara, tomt.
