Tankar från göteborg.
Ångan från jacuzzin steg långsamt upp mot himlen och ut i rymden.
Vi satt och pratade, med vattnet som kramade om och värmde våra kroppar i luftens tre minusgrader. Inte så farligt kallt kanske, men tillräckligt för att vi skulle frysa ned till tårna. Jag hittade karlavagnen och orions bälte. Pinsamt nog kan jag inga fler stjärntecken, men det räcker för att jag ska kunna titta upp mot det svarta och känna igen formationerna som talar om för mig att jag är hemma, trygg i min galax (tittar nog lite för mycket på science fiction-filmer).
Jag och Linda hade biodate med blockbuster och filmen Sanctum. Den var frän, särskilt musiken. Lite mycket vatten kanske, fick mig att sakna simmandet. Dock är jag inte så superimponerad av dagens 3D-effekter, alldeles för blurrigt i bilden, så ögonen blir rätt så trötta. Erkänner att jag tyckte att Aslan inte var särskilt bra animerad i den första Narnia-filmen. Min smak hör nog hemma i framtiden. För estetisk för mitt eget bästa, osv.
Linda har de sötaste katterna f.ö.
Även om de är banditer.
Ångan från jacuzzin steg långsamt upp mot himlen och ut i rymden.
Vi satt och pratade, med vattnet som kramade om och värmde våra kroppar i luftens tre minusgrader. Inte så farligt kallt kanske, men tillräckligt för att vi skulle frysa ned till tårna. Jag hittade karlavagnen och orions bälte. Pinsamt nog kan jag inga fler stjärntecken, men det räcker för att jag ska kunna titta upp mot det svarta och känna igen formationerna som talar om för mig att jag är hemma, trygg i min galax (tittar nog lite för mycket på science fiction-filmer).
Jag och Linda hade biodate med blockbuster och filmen Sanctum. Den var frän, särskilt musiken. Lite mycket vatten kanske, fick mig att sakna simmandet. Dock är jag inte så superimponerad av dagens 3D-effekter, alldeles för blurrigt i bilden, så ögonen blir rätt så trötta. Erkänner att jag tyckte att Aslan inte var särskilt bra animerad i den första Narnia-filmen. Min smak hör nog hemma i framtiden. För estetisk för mitt eget bästa, osv.
Linda har f.ö. de sötaste katterna!
Även om de är banditer.
På besök i Göteborg.
Efter åtta timmars bussresa sitter jag nu i Lindas lägenhet i Göteborg och tittar på CSINY medans katterna jagar strumpor och tumlar runt i plastpåsar. Suicide cat, typ.
Det är väldigt skönt att vara här, jag trivs, även om de klaustrofobiska känslorna visar sig lite bland folkvimlet på nordstan. Finner det också rätt så fränt att det knappt finns någon snö här nere. Och det är nollgradigt, till skillnad från de tjugo minus som väntar uppe i Uppsala. Vi har fikat på Fröken Olsson och imorgon vet jag inte vad som väntar egentligen. Allt får ske som och när det vill de kommande dagarna, jag är ju på semester.
Foton kommer.
Minusgrader och sagor om konungar.
Det var vitt överallt, men hästarna slickade glatt i sig snö och såg inte ut att bry sig om kylan. Jag stod och tittade på en kråka som satt på den närmsta lyktstolpen. Den var ung och rätt så rufsig, och jag gissar att den föddes förra våren. För gammal såg den inte ut att vara, men ändå väldigt nöjd med sin tillvaro. Och jag kunde inget annat än att bli rätt så avundsjuk. Vill också kunna ta en sak i taget, vara fri och inte ha någonting förutom mat och sömn att bry mig om. Jag försöker ändra mitt liv till så enkelt som möjligt, men det är väldigt svårt med alla dessa bekymmer och beslut som man har svårt att INTE oroa sig över. Och jag är ganska orolig av mig.
Så mycket att tänka på, så mycket att bry sig om. Så mycket som skadar ens sinne.
På bussen satt en familj, som pratade delvis på svenska och delvis på något annat språk jag inte kunde sätta fingret på pga bussens oväsen. Pappan berättade sagor för barnen, historier om konungar och skatter på havets botten. Jag kunde inte låta bli att pausa musiken och tjuvlyssna lite. Drömde mig bort med ögopnen på världen som snabbt flög förbi fönstret.
Annars snurrar mest två tankar i huvudet just nu; majsormar och Göteborg imorgon.
Det var vitt överallt, men hästarna slickade glatt i sig snö och såg inte ut att bry sig om kylan. Jag stod och tittade på en kråka som satt på den närmsta lyktstolpen. Den var rund och rätt så rufsig, och jag gissar att den föddes förra våren. För gammal såg den inte ut att vara, men ändå väldigt nöjd med sin tillvaro. Och jag kunde inget annat än att bli rätt så avundsjuk. Vill också kunna ta en sak i taget, vara fri och inte ha någonting förutom mat och sömn att bry mig om. Jag försöker ändra mitt liv till så enkelt som möjligt, men det är väldigt svårt med alla dessa bekymmer och beslut som man har svårt att INTE oroa sig över. Och jag är ganska orolig av mig.
Så mycket att tänka på, så mycket att bry sig om. Så mycket som skadar ens sinne.
På bussen satt en familj, som pratade delvis på svenska och delvis på något annat språk jag inte kunde sätta fingret på pga bussens oväsen. Pappan berättade sagor för barnen, historier om konungar och skatter på havets botten. Jag kunde inte låta bli att pausa musiken och tjuvlyssna lite. Drömde mig bort med ögonen fästa på världen som snabbt flög förbi fönstret.
Annars snurrar mest två tankar i huvudet just nu; majsormar och resan till Göteborg imorgon.
Tankarna flyger runt, likt flugor
En haj kan känna lukten av blod inom 100 miljoner liter vatten.
Är du rädd för att dö?
Bästa överraskningen.
Presenten som pojkvän överraskade mig med i söndags.
Glädjetårar och små tjut, det var gitarren vi hade tittat på förra veckan som jag föll för direkt (plånboken gav ifrån sig ett nej). Och sen gick han bara och köpte den, jag blir bortskämd. Gah. Älskar den. Och den är min.
Den heter Leon.
Bara ben och kameraklick
Från i somras, min broder som har skapat huvudet av lera.
Ska försöka ta mig i kragen och parkera mig bakom kameran lite mer. Där trivs jag ju, så vet egentligen inte varför det går så segt. I vår blir det nog mer fotograferande, I think.
> Lite inspiration <
Vintern försöker sluka oss men vi står emot.
Idag har snöflingorna dansat så vackert ned mot marken, så sakta och försiktigt. Svårt att slita blicken.
Har målat med akvarell hela dagen och ätit dadlar. Nu sitter Pojkvän och spelar Resident evil 4 medans jag är placerad på golvet och trasslar ur karnekalonhår som ska bli dreads till en vän. Det är så mycket att jag själv blir trasslig i huvudet. Vill istället dricka litervis med english breakfast och se på (500) days of summer. Med pusspauser och kanske en katt på magen. Och så rökelsen.
Funderar på att börja skriva drömdagbok. Så fort jag får pengar ska jag inhandla en av de där underbara skrivböckerna från Akademibokhandeln, de brunbeige med prickar.
(har föresten fått en helt underbar present av pojkvän som jag ska visa snart! Ledtråd: musik)
kärlek och respekt till mina systrar och bröder
Just nu sitter F och spelar Metroid other M (båda är vi en aningen fnittriga på energidricka och vi har inte tänkt att låta sömnen ta över på flera timmar) och jag måste säga att det är väldigt underhållande att titta på, med hans skumma kommentarer som 50% av gångerna går över till sång. "I'm going to sector one and I'm going to fucking rock the place", "hold my weapon like that, yeah squeeze it", "shabbang!".
Vi har ätit hummusmackor på Hugos och köpt underbara rökelser på stadens sexbutik. Och tittat på Les miserables. Blev helsåld och måste måste se den live. Måste. Samma visa med Title of show.
Åh.
Vi får se vad för äventyr vi hittar på imorgon.
Städ - och målarnatt. Självporträtt.
"Sometimes, I believe in six impossible things before breakfast." - ALICE IN WONDERLAND
Snön dansar ringdans utanför mitt fönster. Jag och C bytte ventil på mitt ena cykeldäck förut så nu går det att pumpa utan att luften rymmer direkt. Jag satte mig på sadeln och vinglade iväg, försiktigt försiktigt. Ett litet snedsteg och jag hade halkat, för det var rätt så mycket is under centimetrarna av snön. Jag kunde inte titta upp utan att behöva kisa och snöflingorna var som pisksnärtor mot min hud. Men trots det var det skönt att komma ut och pröva däcken igen, det var så länge sedan nu. Månader.
Under akvarellfärgerna ser ni mitt antika lejon som jag arbetar med hemma till bilden. Motivet är från en bok om de antika statyerna i Grekland som forskare har gett färg. De har alltså hittat färgrester på statyerna som de har gått ifrån, inte helt och hållet gissningar. Ni kan få se hela teckningen sen när jag är klar med skuggorna. Den vill inte riktigt som jag vill, men den är väldigt rolig att färglägga. Så det är ju tur.
I helgen får jag besök av Felix som kommer ända från Kristinehamn. Han hade en dröm om mig för några dagar sedan och vi bestämde lite spontant sådär att han skulle komma hit nu, imorgon. Det känns otroligt kul, har inte träffats på flera år och jag saknar honom så jag nästan spricker. Han har den underbaraste rösten.
På Tisdag åker syster till Karibien, i drygt en månad. Vi måste ha ett stort avskedskalas, med rosa bubbel och tårta. Puss.
eVigheten själv.
Vet inte om det syns pga mina harembyxor som gillar att vara överallt på en och samma gång, men var visst vigare än vad jag trodde och fick foten bakom huvudet! Feels good, man.
"Facts are the enemy of truth." - Don Quixote
Älsklingskatten.
Imorgon ska jag till min läkare, se om det finns något att göra mot ångesten.
Någon till medicin kanske. Vi får se, vi får se.
"In the book of life, the answers aren’t in the back." - CHARLIE BROWN
Finaste pojkvännen gav mig de efterlängtade fruktkaramellerna igår, blev som ett litet barn på julafton. ♥
Smakerna var blodgrape, citron, kiwi och vindruva. Citron var godast.
Vi har byggt fågelholkar på biologin, till mesar. Och jag klappade en höna som hette Siv. Hon tillhörde läraren som bor precis vid skolan (läs: skolan som ligger avskilt från resten av staden och precis vid ett naturreservat, kan ta bilder åt er när snön försvinner. Det är väldigt vackert där, förstår ni). Tuppen hette Tuppe och var enorm och karamellfärgad, de skulle bli mat så småningom.
Fågelholkarna ska vi sätta upp när våren knackar på dörren, och sen ska vi se om vi får några hyresgäster. Ser fram emot att få kika ned i holken och bli mött av kanske tre eller fyra små svaga ägg.
Livet.
Ledarna i världen vill vänta tills imorrn, tror att man kan stänga av och bara starta om. Men vi värderar livet så vi följer inte dem, så vad är på gång jag frågar så vad är på gång.
Har pysslat ihop en t-shirt med min stegis och en text av käraste Kapten röd. Är medveten om att det ska vara vi och inte jag, men tyckte det passade bättre så.
"A novel like childhood itself: sometimes weird, sometimes dark, and full of wonder"
Where the wild things are som roman och strumporna mamma har stickat till mig (som är så sköna att det känns som om jag går på gosiga moln när jag har dem på mina trollfötter). Boken köpte jag häromdagen för hundralappen på LundiQ medans C var på Systemet.
En kvart kvar till Top model feeeemtooon, är så otroligt fånig men Top model och Sex and the city tilltalar mig något så enormt. Vet inte om det är de snygga brudarna eller allt drama, men jag blir som i trans.
Och detta avsnitt ska de väl få makeover om jag har rätt, och det är ju alltid roligast i hela serien. Cry bitches, cry.
Kasta era idéer till mig.
Jag vill skriva och illustrera en barnbok för mig själv, och er såklart, som träning liksom (för er som inte visste så är min allra största livsdröm att göra barnböcker). Men vad ska den handla om?
Gammelfågeln
Hoppar på tåget ned till Stockholm för att dansa röven av mig. Blir säkert asbra!
"If you are going through hell, keep going." - Sir Winston Churchill
Jag är någon helt annanstans, i något paradoxalt universum. Jullovet har sinnesvåldtagit hela mig och jag kommer liksom aldrig ikapp verkligheten. Kan varken fokusera eller tänka klart, jag glider bara omkring som någon slags poltergeistliknande varelse, ritar konstiga fåglar och vilar ögonen på Family guy. Gör ingenting vettigt, typ som att ge skolarbetet min uppmärksamhet och skissa på illustrationer. Så då är ju frågan; hur tar man sig bäst tillbaka?
"Don’t sing for an audience. Don’t write for a genre. Don’t act towards a stereotype. Don’t live for other people."
Dagboken jag köpte igår fick ett nytt omslag à la gammal sjal (från början var boken röd, glittrig och ganska tacky) och tillsammans med mitt otroligt fina luggrufs började jag klippa och klistra bland sidorna tills limmet tog slut. Så det blev tejpen..tills den också tog slut. I-landsproblemen bara sköljer över mig, snart drunknar jag säkert. oh god.
Men det blev en fin dagbok iallafall, och det är det som räknas, enligt mig.
"If you can't get rid of the skeleton in your closet, you'd best teach it to dance." - George Bernard Shaw
Två lagom suddiga bilder får representera gårdagens nyårsfirande.
Jag stiger in i det nya året med förhoppningar om att jag går tillmötes 365 relativt värda dagar.
Det finns inga nyårslöften i mina tankar, för jag vet att de jag brukar avge snabbt går i kras. Eller det finns ett litet löfte, som är att det här året ska jag banne mig närvara på redaktionsmötena för WORD. Det är ju inte precis ett sådant där avståfrånsötsaker-löfte så jag känner på mig att jag lyckas hålla det - herregud vilken asocial tönt jag verkar vara.
Jag skulle vilja sammanfatta hela 2010 här, med bilder och sagor, men om jag ska vara ärlig så har jag inte så mycket minnen från året, alls. Det känns jobbigt, min hjärna har antagligen förträngt en hel del. Det är bara Juli och framåt som är helt klart. Allt innan får jag anstränga mig för att komma ihåg. Annars är det bara, tomt.
