"Change is inevitable. Change for the better is a full-time job." - Adlai Stevenson
Foto av Elvira Jahnstedt, redigerat av mig. Från Arvika 2010.
Ge mig solen, blommor, Angelonior och Margeriter, festival, mys i stadsparken, första doppet och värmen. Ljusa nätter, fågelkvitter och svala kläder. Allt som hör till.
Låt tiden susa iväg, så fort att vi knappt märker det.
Tack på förhand.
"The best thing about me is you." - Shannon Crown
Katten som har tagit en sån stor del av mitt hjärta att jag inte vet vart jag ska ta vägen ibland.
Världens bästa misse, min bästa vän. Åh.
"His ignorance is encyclopedic" - Abba Eban
Jag blåser ut ljusen, gäspar. Ser att stearinet i ett av ljusen har smält ned till en liten sjö med pinnen mitt i som fortfarande brinner stolt. Blåser en gång, blåser två gånger. Greppar och drar naivt åt mig ljusskoppen i glas (läs: glas som blir varmt) och hinner lyckligtvis släcka elden, ställa ifrån mig ljuset och fräsa ett mindre barnvänligt ord innan jag drabbas av tredje gradens brännskada. Hurrar lite för mig själv för att sedan finna mig med fingrarna petandes i det väldigt varma stearinet, som ett litet barn kan jag inte hålla dem i styr. Inser nu att mina kvällsnöjen är ganska lame.
"Live the life you've dreamed" - Henry Thoreau
Boken som jag nämnde lite om förut, är påbörjad.
Nu är det endast lite foton från min barndom och min bucket list som finns i den.
Men det kommer mer.
Min fina C som köpte boken åt mig (hej fattig student som inte har råd med böcker för 200 kronor), puss pårej. ♥
"The only limitations in life are the limitaions you put on yourself." - Joel McCord
"What you see depends on what you're looking for." - Unknown
Alien-filmerna, té som smakar J U L, pepparkakor och en val i tusch som jag ritade på julafton.
En Grönländsk högerval, om man ska vara en sådan där viktigpetter.
"Perhaps the best Yuletide decoration is being wreathed in smiles." - Unknown // (God jul)
Foto av mig.
Har inte greppat varför jag alltid vaknar så förbarmat tidigt på julafton, hur sent jag än somnar. Kanske är det stämningen som äntligen visar sig som en SMÄLL från en smällkaramell (höh) och det blir minst sagt omöjligt att somna om. Så där ligger jag, vid femtiden. Klarvaken. Klappar en hypergosig katt som spinner på min mage som om det inte vore någon morgondag. Rör mig mot vardagsrummet och hoppar inte till av den blåskimrande jätten den här gången.
Mot ett-tvåtiden stampas det av snö på farstun och det blir mer jackor och fler röster. Jag smyger med jämna mellanrum tillbaka in på mitt tysta rum för att dra tre djupa andetag som fungerar som någon slags terapi för allt det sociala, likt en fisk som får tillbaka andningsförmågan efter en tid över ytan. Sedan går jag ut i vimlet igen och allt är bra. Lunch/middagen blir lyckad med tallrikar fyllda med fabulös mat och efter ett tag glömmer man av att det är så otroligt trångt vid bordet, där vi nio personer trängs och sträcker oss över vad som känns vara hela världen fylld av julmat. Det slutar med paltkoma, som vanligt.
Ute glittrar snön och det dansar ånga ut från våra munnar.
Och så slår klockan över till 1500. Nu jävlar.
"Be faithful in small things because it is in them that your strength lies." - Mother Teresa
Julgranen lyser så blått att jag hoppade till när jag klev utanför min sovrumsdörr och vände blicken uppåt mot min och pappas hemska skapelse. En vit plastgran med svarta kulor, blå ljusslinga och en liten sombrero som stjärna på toppen. Katterna såg fundersamma ut när vi pyntade den vita bjässen. Vilket de antagligen gjorde rätt i. Herregud.
Julskinkan doftar annars underbart och nu är det bara en liten timme kvar till dopparedagen. Men julkänslan går upp och ner som om den vore en studsboll på sockertripp. Upp och ner, hit och dit.
Kan bero på mördarmensvärken som drar i mitt humör. Men det blir nog en fin jul, det tror jag.
Fly for me.
Mister Dylan
♦ En humla slår 179 vingslag i minuten.
♦ Hannibal Lector blinkar aldrig i När lammen tystnar.
♦ Strutsens öga är större än dess hjärna.
♦ William Shakespeare kom på 1700 nya engelska ord.
♦ Ett konstverk beskådas i genomsnitt 10 sekunder.
♦ Ett konstverk beskådas i genomsnitt 10 sekunder.
"You'll notice that Bush never speaks when Cheiney is drinking water, check that shit out." - Robin Williams
Hello daddy, hello mom, I am c-c-c-c-c-cherry bomb.
The runaways var, en väldigt bra film.
Nästan så att jag vill se den igen även fast eftertexterna nyss rullade förbi.
"Du är glad men ömtålig"
Det är en konstig känsla, som skiftar ständigt och jag vet inte vad den vill mig. Jag önskar jag visste.
Det är panik och ångest och oro och rastlöshet. Ibland var för sig, ibland ihopblandade i en stor gröt.
Skrämmande är det. Frustrerande. Jag kväver gång på gång skrik och utbrott. Låser in allt i en liten låda i mitt innersta, slänger bort nyckeln och låtsas som ingenting. Men långt där inne i tankarna finns det en liten pratbubbla som säger att det bara blir värre om jag fortsätter bygga på min fasad. Och det vet jag, egentligen. Ändå väljer jag att ignorera det och fortsätta vända blicken bort. Fan.
"Being an intellectual creates a lot of questions and no answers. You can fill your life up with ideas and still go home lonely. All you really have that really matters are feelings. That's what music is to me." - Janis Joplin
When I die, the cat gets everything.
En av mina absolut största önskningar här i livet, kanske till och med nummer ett, är att få komma så pass nära ett lejon att mina fingrar kan nudda dess mjuka man. Det är något jag sedan vällingdrickandet har drömt om, och en dag tänker jag få det fullföljt.
Nu vet ni det.
"My snowman is alive!" "I'm not a snowman, I'm Chang!"
Jag måste bara få ur mig detta innan jag spricker.
Senaste Community var rent guld. Att det handlar om Abed i hela 21 minuter och 17 sekunder är ju prima, men att det spårar ur totalt i ett skimrande winter wonderland med en radiostyrd christmas pterodaktyl, svängande sånger och Professor Duncan som en trollkarl, är helt underbart. Allt i stop motion. Tänk om detta var en långfilm!
Min julkänsla finns däremot inte och eftersom den alltid har visat sig vid den här tiden på året, saknar min kropp den. Även om min hjärna inte gör det. Jag hänger liksom inte med för tiden går så bedrövligt fort, lite jobbigt om jag ska lägga handen på hjärtat. Kanske beror det på att jag inte har någon julkalender detta år som jag kan se fram emot varje morgon (dissen på SVTs och oioioi.se's är ju inte särskilt julig, även om den är bra) så det blir nog att blåsa dammet av en gammal goding som kan få äran att sätta stämning i min vardag fram till den 24e.
Typ mysteriet på greveholm.
"Everyone is wise until he speaks." - Irish Proverbs
Halvsena kvällstimmar. Rastlösheten trasslar ihop sig med tröttheten och det är svårt att få isär dem.
Jag gillar inte när två olika känslor går ihop sådär, då man inte vet hur man ska lösa situationen som blir ganska kaos. Den rastlösa Nora vill springa ut i månskenet och åka pulka nedför Gamla uppsala-högarna, skrika halsen av sig på en tom åker och spela Kalaha in på morgontimmen. Medans den trötta Nora inte ens orkar tänka tanken att ta sig upp ur sängen - och absolut inte sätta foten utanför ytterdörren. Så det blir någon slags blandning; viskar med i Kapten röd och ålar runt på (det nystädade!) golvet tillsammans med kameran.
Var på promenad i mina gamla hoods tillsammans med pojkvän idag. Det var nostalgi i sin renaste form och alla barndomsminnen kom köande för att ta del av min uppmärksamhet. Lite småpinsamt dock när jag insåg att jag inte hade någon aning om vilket fönster som en gång tillhörde min familj,
men det höll jag tyst om och återgick till att halka järnet med mina väldigt dåliga vinterskor.
Varma är de iallafall.
"The task of the modern educator is not to cut down jungles, but to irrigate deserts." - C.S. Lewis
Det är kallt ute. Jag ligger nedbäddad i sängen och äter lila vindruvor som jag upptäckte nu matchar täcket ganska fint. Skriver texter om framtiden och lyssnar på Badly drawn boy som var så otroligt länge sedan nu känner jag. Jag har nog aldrig blivit så förälskad i en artist att den har varit en favorit genom flera år. Alltid har jag tröttnat eller bytt musiksmak, men Damon Gouch har alltid funnits där. Finare röst får man ärligt talat leta efter, förgäves.
Av någon anledning har ett stort lugn svept över mig. Vet inte varför, men jag klagar verkligen inte.
Kanske för att pojkvän äntligen befinner sig i samma stad som mig, eller kanske för att jag var ute och gick en lång promenad under den marinblåa himlen. Endorfinattack, liksom.
Något som däremot sänker endorfinnivån ett snäpp är det fysikarbete som ska skrivas in i periodhäftet. Har stor lust att skriva N E J med feta bokstäver på häftets alla sidor.
I had a dream last night, a dream about a bear, Dancing in a trenchcoat, hat, and vest.
Ibland när jag mår dåligt får jag sån dödslängtan så att sticker till i hjärtat, som dock alltid snabbt går över när tankarna om hur fint livet faktiskt är och att ingenting blir bra av att ligga där och må dåligt, uppträder. Även om det iallafall slutar upp så tre av fem gånger. Men man kan försöka så gott det går, bara man är medveten om att liv inte är något man köper i tiokronors-hyllan på Willys och inte ska kastas bort i grovsoporna. "One day your life will flash before your eyes. Make sure its worth watching". Så kan man tänka, och hoppas att de orden sätter spår i ens hjärna.
Ändå går humöret upp och ner med hastig fart och det slutar många gånger att jag hittar tårar i ögonvrån. Det är oerhört frustrerande. Men jag försöker, det gör jag.
"Man who stand on hill with mouth open will wait long time for roast duck to drop in." - Confucius
Det är så fantastiskt vacker ute att jag inte vill lämna fönstret. Men trots det vita snötäcket så tar det nattsvarta nästan över, kramar om mig och drar ned mig i mörkret. Gör mig ledsen.
Min vita snötiger är smutsig och jag måste ge honom ett varmt bad med prinsess-shampoo. Så han kan lukta lily blossom och inte alls vara bög. Fast innan dess ska jag dricka vanilj och rabarber-te och se på Frozen. Syster lovade köttslamsor, benpipor och en rätt så obehaglig känsla. Om det visar sig vara en film om the littlest elf blir jag besviken, och mer besviken på hur hemsk jag ändå är som människa som suktar efter fejkat blod. Men vem fan är inte det nu för tiden?
