I skogen där fåglarna sjunger vaggvisor för korna.




Idag satte mig på min snea cykel och rullade iväg mot fjärran. Jag hade ingen aning om vart jag skulle men siktade mot Landsbygden där åkrarna och träden sköljde över världen. Jag tog tag i vinden och cyklade förbi min lärarinnas hus, hästhagar och skog ända tills jag fann en gammal skylt med texten "fornminne". Jag cyklade in på den lilla stigen och efter några minuter kom jag fram till ett naturreservat, och klart som fan att jag gick in där. En kohage fylld med vitsippor och gravar från stenåldern, där fåglarna sjunger vaggvisor för korna och där fjärilarna dansar i vinden. Med nakna fötter gick jag utan någon plan tills jag hittade ett gigantiskt bläckfiskträd som vilade bredvid fyrisån, jag klättrade upp bland bläckfiskens armar och gungades sakta med vinden. Om man blundade kändes det som att man var mitt ute på havet och gungades av vågorna. Det var som terapi för själen.
På hemvägen var det en nästan överdrivet stark motvind som gjorde det riktigt kämpigt att ta sig framåt på den rätt så buckliga cykelvägen, men det här ska garanterat göras om. Helst med picknick i cykelkorgen och lite varmare väder.

Och just det, blev nästan påflugen av en fasan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0