sagan om nora

Från och med nu hittar ni mig här istället.
Mummeldjur.

Solen har bränt mina armar och solstingen tog mig idag. Det hade varit guld med en sjö nära hemmifrån, som man hade kunnat simma bort värmen i. Plaskat omkring i det glittrande vattnet och dykt ned mot den leriga bottnen, där man hade hittat gamla skatter som hade ställts hemma på stringhyllan. Men istället klunkar jag från LOKAn med smak av smultron citron, och drar ned persiennerna för att slippa den stekande solen.

Fyndande förövrigt ett helt underbart halsband igår på myrorna. Med vackra stenar i vackra färger, love love love it.

edit svar till Teklas kommentar: jag sätter upp dreadsen i en boll och sen virar jag bara sjalen runt huvudet!

Vilket är erat favoritord?
Mitt är fantasifoster.

Amel kerkeni, tumblr x3

Såg nyss att två nya varelser har lagt till mig på Bloglovin, och det gjorde mig självklart glad i ögat. Särskilt eftersom jag har känt mig en aning otillräcklig på sistone. Det glädjer mig också att ni är flera stycken som tittar in hit varje dag även om ingenting har uppdaterats. Ni är så fina, skulle jättegärna vilja veta mer om er så skriv någonting vettja. Visa vilka ni är, mina stjärnor. Puss.

Idag satte mig på min snea cykel och rullade iväg mot fjärran. Jag hade ingen aning om vart jag skulle men siktade mot Landsbygden där åkrarna och träden sköljde över världen. Jag tog tag i vinden och cyklade förbi min lärarinnas hus, hästhagar och skog ända tills jag fann en gammal skylt med texten "fornminne". Jag cyklade in på den lilla stigen och efter några minuter kom jag fram till ett naturreservat, och klart som fan att jag gick in där. En kohage fylld med vitsippor och gravar från stenåldern, där fåglarna sjunger vaggvisor för korna och där fjärilarna dansar i vinden. Med nakna fötter gick jag utan någon plan tills jag hittade ett gigantiskt bläckfiskträd som vilade bredvid fyrisån, jag klättrade upp bland bläckfiskens armar och gungades sakta med vinden. Om man blundade kändes det som att man var mitt ute på havet och gungades av vågorna. Det var som terapi för själen.
På hemvägen var det en nästan överdrivet stark motvind som gjorde det riktigt kämpigt att ta sig framåt på den rätt så buckliga cykelvägen, men det här ska garanterat göras om. Helst med picknick i cykelkorgen och lite varmare väder.

Och just det, blev nästan påflugen av en fasan.

Imorse satte jag mina första steg på mottagningen för unga vuxna. En nervkittlande känsla vägrade att låta mig vara, jag skakade till och från. Varför vet jag egentligen inte, men antagligen för att det var nytt och främmande för mina ögon. Golvet knarrade högt för varje steg man tog och jag sjönk långsamt ned i väntesoffan mitt emot två andra flickor. Hörde "beteendestörningar och Anorexia nervosa" från ett av rummen, tyckte synd om vem det nu än var som satt där med psykologen. Skulle gärna krama om henne, och viska att allt blir bra tillslut. Tio minuter gick och tillslut kom en gammal man gåendes i korridoren. Han hette Dag och skrev ned hela mitt liv på ett papper. Jag kände mig blottad där jag stod på den där pappersbiten, mina tvångstankar, mina diagnoser och vad jag gör på fritiden. Men samtidigt var det befriande att kunna berätta allting för någon. Det har jag haft väldigt svårt med förut, men någonting klickade till för några år sedan och sedan dess har det varit som en dans på rosor. Dock en dans fylld av ångest.

Hondraken ömsar igen. Hon gnider sig mot grenar och deras växt och långsamt tappar hon sitt gamla skinn. Egentligen borde hon inte ömsa så kort efter förra gången, som var en eller två månader sedan, men hon har inte ätit sedan februari och lagt ägg. Så hon är smalare än någonsin just nu, så skinnet var alldeles för stort för stackarn. Jag hoppas att hon äter snart.

Det är flera som har börjat med en 100 word art challenge som verkar rätt så intressant. T.ex duktiga Lisa (syster till Emma, som är en av mina finaste och äldsta vänner, och även gravid med tvillingar!) och Dina Selimovic vars blogg jag hittade nyligen. Men om jag känner mig rätt är hundra olika ord lite väl mycket för mig och jag skulle antagligen tröttna efter ett tag, så jag gjorde en egen lista med endast 20 ord som jag ska fästa på papper. Om jag vill fortsätta efter att allting på listan är överstrukna, så kommer jag nog att utöka den lite!
Detta blir intressant, och jag börjar redan idag. Drömmar.

Skrivet igår natt: Här sitter jag, mittimellan sov och vakenstadiet. Naken som den bara sanningen. Det är svart runtom, jag ser ingenting. Tankar om att springa ut på åkern, blottad för omvärlden och dansa tillsammans med älvorna. In i natten. Men jag stannar inomhus, skyddad av mitt rum och pojkvän som sover tätt intill mig. För jag känner mig så nöjd just nu i detta tillfälle, med du och jag och vi. Dina andetag lugnar ju mig, samtidigt som du ökar min puls till max.

När jag väl hade somnat drömde jag om att jag fick Leukemi. Att det dock fanns ett botemedel till det och de flesta överlevde, men det var inte säkert att jag skulle göra det. Jag tappade hår fort fort och väntade mest på att allt skulle ta slut. Vaknade upp fylld av mörker.

Äntligen har fräknarna börjat vandra över mina kinder och näsa. Nu känns det som det ska, en kompott av sommar och bus. Som ett stjärnsystem som vilar mot min hy.

Målade min egna version av Snövit igår kväll, tillsammans med Johnny Cash's inspirerande stämma. Den ska ramas in så småningom, i en guldig bård. Hon ska hänga över mitt skrivbord i nya lägenheten och fresta med sitt rödglänsande äpple dagarna i ända.
Dock var pappret inte lämpat för akvarell och därför blev hon ganska bucklig, trots en natt under husets tungaste böcker. Blir nog bättre när hon får sin plats bakom ramen som kan räta ut pappret, det blir det nog.


(l´illusionniste var riktigt mysig, dock inte lika bra som triplets from belleville. Men jag älskar den typen av filmer, med så lite repliker att man knappt märker av dem. Och om man gör det så måste man inte förstå, för det gör man genom minspelen och handlingen. Och sen så är ju tecknarstilen magnifik.)

Ni finner mig framför l´illusionniste med favoritkoppen i handen (det är en lejonunge på andra sidan. Och ett hack i kanten, men det gör den bara ännu charmigare), fylld med hemmagjord varm choklad och grädde från gårdagens pannkaksfrukost. Det ska bli spännande att se om den här filmen är i samma klass som The triplets from belleville, min absoluta favoritfilm. Samma regissör alltså.

En humla försökte panikslaget att karva sig genom altandörrens glasfönster tidigare. Jag öppnade och lät dörren stå på glänt ett tag och jag antar att den tillslut hittade den friska luften som lockade utifrån, om inte katten tog den. Men jag hoppas att den kom undan rovdjuren och fick smaka på himlens ljuva frihet igen.