sagan om nora

På sistone har abstinensen att skada mig själv blivit större och oftare. Jag är så rädd att jag nästan får panik att jag en dag ska falla för frestelsen och svika alla, och inte minst mig själv. Det får mig att gråta. Jag är innerligt förbannad på mig själv att jag ens började för alla dessa år sedan, och jag tycker riktigt synd om de som sitter fast i det här rätt så idiotiska beteendet. Jag råder alla där ute, börja aldrig skada er. Det liknar en mardröm som känns oändlig. Samt att ärren kliar värre än eksem.