I'm still high on the music, as my inner child cries. For she may lose it.
Okänd.
Ångesten äter upp mig innifrån. Först var det lite sådär i smyg, nu märks det mer, och mer.
Det gnager.
Det känns som att sjunka igenom soffan och igenom jorden, ut i rymden, är det enda som skulle hjälpa. Varför jag känner såhär vet jag inte, men hela min kropp värker.
Kommentarer
Trackback