sagan om nora

Igår: Köper nytt te på tehörnan, Röd glöd och Rabarber grädd. Ett hekto av varje. Smyger in på Myrorna och fyndar ett gult linne, en svart bohemtröja och en sliten skinnväska som jag föll för direkt. Den var fylld med gräs och blomrester, kändes fint. Kan inte undgå att undra hur dens förra ägare var. Var hon som mig?

Idag: Läser om dramats och litteraturens historia på svenskalektionerna, det är väldigt intressant. Och suget för att resa till Grekland och vandra runt på Epidaurosteatern blir bara större och större. Verkar otroligt häftigt och mäktigt. På bildlektionen målar vi med kladdiga pastellkritor, i svarta gråa och vita nyanser. Gillar inte alls.   När jag sedan väntar på bussen hem från skolan kan jag inte låta bli att lägga blicken på fyra stycken tredjeklassare, som hade all sin uppmärksamhet och fantasi fokuserad på lekarna. Jag saknar det, jag saknar att kunna släppa verkligheten totalt för en stund och se vart kreativiteten tar mig. Som ung vuxen skulle jag aldrig komma undan med det, alla skulle viska och peka och ingen förståelse skulle visas. Som ung vuxen är det fullkomligt befängt att fly till lekarnas värld. Varför är det så egentligen? Att lekarna genom åren blir mer och mer tabu, det gör mig ledsen. För att vrida min tankegång mot det positiva gick jag till stadsteatern och köpte ett årskort, samt en biljett till en pjäs nästa tisdag.
Evigt ung heter den.